märta

Från att gå från allt till inget var ett ganska stort kliv och väldigt svårt.
Visst tänker jag på dig. Och saknar dig, det gör jag.
Men det händer bara vissa dagar, andra dagar kan du vara som bortflugen.
Det är dumt att sluta prata helt, det känns bara tillgjort.
Idag när du klev av bussen fick jag en impuls i magen som gjorde att jag ställde mig upp för att springa efter dig och krama dig och säga hur mycket du betyder för mig, men istället fortsatte jag kolla ut genom fönstret som om inget hänt.

Just nu är jag så jävla överfylld av en helvetes massa intryck.
Men det underliga är då att jag känner mig så tom
Jag vet inte vad jag vill med någonting längre, ingenting.
Jag får inte det jag behöver från någon.
Jag skulle nog må bra av att isolera mig.
Det ska bli så jävla skönt att åka till Göteborg nu i mer än en vecka.
Där kommer jag ha en massa tid att tänka på saker och ting, för det behövs.
Det behövs så in åt helvete.

Jag säger bara.
Solja Krapu