från allt till inget

Från att gå från allt till inget var ett ganska stort kliv och väldigt svårt.
Visst tänker jag på dig. Och saknar dig, det gör jag.
Men det händer bara vissa dagar, andra dagar kan du vara som bortflugen.
Det är dumt att sluta prata helt, det känns bara tillgjort.
Idag när du klev av bussen fick jag en impuls i magen som gjorde att jag ställde mig upp för att springa efter dig och krama dig och säga hur mycket du betyder för mig, men istället fortsatte jag kolla ut genom fönstret som om inget hänt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0