märta

Jag kom att tänka på den där hösten när löven var lite sådär extra vackra, och luften var sådär ljum.
Jag och mamma bodde i en 4 på Hantverkargatan här i Ljusdal, anledningen till att vi hade en 4 var att min storasyster nyss flyttat ut, ändå hade jag det där minsta rummet innanför köket, det var blått.
Jag trivdes mycket bra i mitt rum, jag gillade utsikten över gården, den där gigantiska gräsmattan.
Ibland kunde jag sätta mig vid mitt fönster och bara kika på folk i andra fönster.
Det var en gammal dam som kom ut samma tidpunkt varje dag för att köpa tidningen, men det är inte henne jag kom att tänka på först. Det som jag minns mest var att jag kikade ofta in hos ett gaypar som bodde på nedersta våningen.
Jag kunde sitta länga och titta på de, jag fann de bara intressanta. En helt ny livssti som jag kunde ha en inblick i, utan att de visste något.
Ut i köket för att hämta vatten, slå på kaffebryggaren, sätta sig framför tv:n smeka handen.
Eller inget mer jag fick se, jag tror egentligen inte jag ville se mer heller. Men jag minns att de bytte lakan ganska ofta.
De hjälptes åt förstås, starka män som bäddar sängen tillsammans, som om inget hade hänt.
Vi hade ett osynligt band emellan oss, jag och de.
Jag saknar den hösten.